Nästan alla som har en demenssjukdom drabbas någon gång av BPSD, Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens. Exempel på symtom är sömnsvårigheter, oro och vandrande. Systematiska arbetssätt för att bemöta och minska symtomen är nyckeln både till att få personer att må bra och att få personalen att känna sig trygga och motiverade i sitt arbete. Kim Holmbom är BPSD-administratör på ett äldreboende, här delar hon med sig av sina erfarenheter.
– Jag heter Kim Holmbom och är 39 år, jag jobbar som undersköterska på äldreboende i Hallstavik. Det var kommunen som övertalade mig att ta en praktikplats, jag trodde inte äldreomsorgen skulle passa mig. Jag vet att jag satt med korsade armar och tog de där praktikveckorna för att bevisa att äldreomsorgen minsann inte var något för mig.
– Så fel jag hade! Redan andra dagen på praktiken visste jag att jag ville fortsätta utvecklas inom äldreomsorgen.
– Jag hade aldrig trott att jag skulle gå igång på yrket. Det var som om jag hamnade i mitt rätta element, jag hade det i mig på något sätt. Jag kände att det här kan jag bli riktigt bra på! Nu har det gått nästan 18 år. Idag är jag utbildad undersköterska och gillar att ta på mig utvecklande roller som till exempel BPSD-administratör.
– Förkortningen står för Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens (BPSD). Det är väldigt vanligt att personer med demenssjukdom någon gång under sin sjukdomstid drabbas av BPSD. Det handlar om att den som är sjuk inte kan kommunicera eller förstå sin omgivning och det kan leda till att personen mår dåligt och det visar sig i beteenden, det vill säga ”symtom”.
– Det är aggressivitet, vandrade, plockande, rastlöshet, ropbeetende och apati. Psykologiska symtom är nedstämdhet, sömnsvårigheter, oro, ångest, vanföreställningar och hallucinationer.
”Det är inte jag som gör allt jobb, det är ett samarbete på hela enheten.”
– Det finns ett nationellt kvalitetsregister, BPSD-registret, som är ett redskap och arbetssätt för att jobba med omvårdnaden av personer med demenssjukdom. Hos oss är jag ansvarig för att vi registrerar i systemet. Jag är den som ansvarar för att vi registrerar i systemet. Men det är inte jag som gör allt jobb, det är ett samarbete på hela enheten. Alla har ett ansvar att jobba efter de rutiner som vi bestämt och jag finns som ett stöd till mina kollegor. Särskilt i starten när vi började med registreringen fick jag driva på lite extra.
– Det var min dåvarande chef som trodde jag skulle passa i rollen. Jag var tveksam men lät mig övertalas. Jag hade förtroende för henne som chef och hon trodde det var en bra roll för mig, och hon hade rätt.
– Jag vill fullfölja det jag tar mig för, och den här rollen kräver att man är beslutsam och verkligen tar ansvar. Det är inte ett jobb som blir klart och det bygger på att ha uppföljningar och utvärderingar.
– Ja, du behöver gå en tvådagarsutbildning för att få jobba i registret. Jag gick administratörsutbildningen 2013. Sedan dess har jag fått chansen att löpande utveckla min kompetens i arbetet. Det känns viktigt det jag gör och det ger mig en utmaning på jobbet.
– Man kan beskriva det som att vi jobbar i fyra steg:
– Att jobba med BPSD-registret är bara aktuellt med individer som har en demensdiagnos. Efter att de har fått sin diagnos och om de visar symtom så kan vi föreslå att vi ska jobba utifrån BPSD-registret som stöd i vården och omsorgen av dem. Vi måste alltid ha deras samtycke och då är det deras anhöriga eller närstående som ger det. De som berörs är ofta mycket positiva eftersom det blir så tydligt hur vi jobbar för att personen ska må så bra som möjligt.
– När vi har bestämt att vi ska jobba enligt BPSD-registret med en individ så börjar vi med att skatta symtomen. Det görs genom att vi i registret svarar på frågor om personen, beteenden och även sätter poäng på vissa beteenden. Poängsystemet är framtaget för att just mäta beteendesymtom vid demens. Poängen som jag för in i registret visas i staplar, vilket gör det blir väldigt visuellt och tydligt hur mycket och hur ofta en person har symtom.
”Resultatet av skattningen ger oss en bra bild av vilka beteenden och symtom som är problematiska för personen vilket är en stor hjälp när vi ska ta fram en åtgärdsplan.”
– Om poängen till exempel visar att ett beteende hos en fiktivperson ”Olle” är ilska på morgonen. Då är nästa del i skattningen att svara på frågor för att ta reda på vad det kan bero på. Kanske behöver han sova längre? Kanske är det energin vi kommer in i rummet med? Eller kan det vara så att han är väldigt hungrig och att nattfastan är för lång?
– Själva skattningen sker av kontaktpersonen och jag registrerar in i systemet. Men jag är delaktig eftersom jag har mycket erfarenhet och är en del av det dagliga arbetet ute på enheten och ser beteenden. Vi har ett väldigt öppet samarbetsklimat på vår enhet.
– Resultatet av skattningen ger oss en bra bild av vilka beteenden och symtom som är problematiska för personen vilket är en stor hjälp när vi ska ta fram en åtgärdsplan.
– Nästa steg blir att ta fram åtgärder och bemötandeplanen för att få Olles symtom att minska, få Olle att känna mindre ilska på morgonen. Poängen och svar på frågor från skattningen blir grunden för åtgärderna.
– Det är just kring åtgärderna som kontaktmannens expertis är så viktig, det är ju alltid en fördel att känna personen så bra som möjligt för att kunna sätta in de åtgärder som vi tror har bäst effekt. Jag kan ofta vara delaktig och min erfarenhet i rollen hjälper mig att kunna leda och påtala saker som gör det enklare för kontaktpersonen att se lösningarna.
”Ibland får vi ha ett möte om det är beteenden som är extra svåra och då kan det vara en fördel att ta in alla som arbetar kring personen och ibland även andra professioner.”
– Alla vi som jobbar är ju också individer. Kanske är det några som alltid lyckas bättre inne hos Olle och då är det viktigt att verkligen se vad de personerna gör som får det att fungera och där kanske lösningen finns.
– Ibland får vi ha ett möte om det är beteenden som är extra svåra och då kan det vara en fördel att ta in alla som arbetar kring personen och ibland även andra professioner.
– När bemötandeplanen och åtgärder satts in börjar det viktiga arbetet. Följa planen och se till att alla gör som vi bestämt för att vi vid uppföljningen kan se om insatserna givit den effekt vi vill se.
– Det är jätteviktigt att alla i personalen läst och tagit till sig åtgärderna vi satt in. Bestämde vi att låta Olle vakna själv och inte gå in till honom förens hans rörelselarm gått i gång är det såklart viktigt att alla låtit honom vakna själv.
– Jag har som ansvarig för BPSD-registreringen alltid påmint om att det är en laginsats. Att registreringen inte löser eller minskar symtom utan det är hur vi sedan jobbar med det vi tagit fram som är "grejen".
”Jag är stolt över hur bra vi jobbar med verktyget och att det verkligen gjort oss så lösningsorienterade.”
– Till stor del funkar det bra, men vi är också människor så det är såklart ett arbete som pågår hela tiden. Jag är stolt över hur bra vi jobbar med verktyget och att det verkligen gjort oss så lösningsorienterade. Självklart kan vi se saker som problem först, men med vår rutin övergår problem till att bli utmaningar som vi vill lösa.
– När vi följer upp beror på vad vi satt in som åtgärd, ibland gör vi det redan efter två veckor ibland efter någon månad. Då gör vi en ny skattning och ser då hur åtgärderna har fungerat. Här är det väldigt viktigt att alla har gjort som vi bestämt och det brukar visa sig om rutinerna brustit.
– Om vi tar Olle som exempel igen och ser ser en minskad stapel på aggression och ilska när vi gör uppföljningen är det tydligt att vi satt in rätt åtgärd.
– Låt oss säga att det blev jättebra för Olle. Då kommer detta också skrivas in i hans genomförandeplan och vara en del i hur vi jobbar kring honom.
– Det är en sjukdom som fortskrider och skattningar fortsätter göras minst var sjätte månad. Regelbundenheten kring att följa upp gör att vi är i det hela tiden.
– Jag som ansvarig för BPSD-registreringen påminner alltid mina kollegor att det är en laginsats och att BPSD-registreringen är ett verktyg och det är hur vi jobbar med resultaten som räknas. Registreringen löser eller minskar inte symtomen, det är hur vi jobbar med resultaten som ger våra boende med demensdiagnos ett bättre liv.
”Mår våra boende bra, så blir också vårt jobb enklare, roligare och vi kan jobba mycket mer långsiktigt. Alla vinner på att fokusera på rätt saker!”
– Det är så konkret, tydligt och det gör att inga delar glöms bort. Det ger också hela yrket en tydlig professionell nivå som kanske inte fanns lika tydligt innan. Vi jobbar evidensbaserat och vi ”killgissar” inte utan vi har tydliga redskap och sätter in åtgärder som följs upp och vi ser resultatet, korrigerar och jobbar ständigt framåt för att hitta de bästa lösningarna för varje person.
– Det är ett arbetssätt som verkligen satt sig hos oss, det är de boende som alltid kommer först. Mår våra boende bra, så blir också vårt jobb enklare roligare och vi kan jobba mycket mer långsiktigt. Alla vinner på att fokusera på rätt saker!
– Fram till 2019 var det bara jag som registrerade i systemet. Nu är vi två, så det är jätteskönt att vi har varandra och kan dela på uppdraget på ett bra sätt.
– Jag upplever att närstående känner sig trygga och litar på oss. Det beror såklart inte bara på BPSD-arbetet, men det ger tydliga förhållningsätt och påminner oss om varför vi är på jobbet. Rätt kompetens gör så mycket mer än snygga gardiner.
Här kan du läsa om BPSD-registret bpsd.se
Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev så får du tips, eventinbjudningar, och erbjudanden! Missa inte det.