Författare, illustratör och undersköterska

Återhämtning är viktigt när du jobbar inom äldreomsorgen säger Sussie. Hon uppskattar att hon får påverka sitt schema så att hon kan växa som människa. 

Hej Sussie, grattis till din bokrelease! Hur känns det? 

– Tack, det känns både pirrigt och roligt att kunna förverkliga mina drömmar med en förläggare som tror på mig. Det är så kul att kunna ha en bokrelease mitt under läslovet på  favoritbiblioteket i Hallstavik. 

Berätta om din bok, vad handlar den om?

 – Det är en barnbok som handlar om stenar som vaknar till liv ute i skogen och deras små bus och upptåg. 

Har du alltid målat och skrivit?

– Jag började teckna och måla för några år sedan. Min mamma målade mycket och när hon dog fick jag hennes material. Så började det. Visst, jag har ju ritat och hittat på berättelser med mina barn, men nu när jag fattade tag om pennan var skillnaden att det bara handlade om mig och min egen lust och fantasi. Extra sporrad blev jag när jag upplevde att resultatet på pappret stämde med det som fanns i mitt huvud. 

Många nöjer sig med att teckna och måla. Men du tog steget till att illustrera och skriva en barnbok. Hur kommer det sig?  

– Det var faktiskt en kollega som frågade om jag ville sätta bilder till en rimsaga hon skrivit till sitt barnbarn. Det arbetet var så roligt och gav mig så mycket på ett personligt plan att det gick av bara farten!  

Hur räcker tiden till för alla dina titlar, författare, illustratör och undersköterska? 

– Jag älskar mitt jobb som undersköterska på Kristinagården. Det ger mycket att ge till andra. Men för att kunna ge på jobbet behöver jag återhämtning på annat håll. Länge har jag vänt mig till naturen för att ladda, men nu har jag också en ”målarbubbla”. När jag lägger tid på att skriva och utveckla min kreativa sida blir jag en bättre version av mig själv! Jag är absolut en bättre kollega när jag har laddat i min målarbubbla. Win-win för alla! 

“Jag älskar mitt jobb som undersköterska på Kristinagården. Det ger mycket att ge till andra.” 

– Kanske hade jag inte hittat min "bubbla" om jag inte varit på en arbetsplats som ger oss medarbetare möjligheten att påverka våra arbetstider. 

Berätta mer, hur har du möjlighet att påverka din arbetsvardag? 

– Det är nog på flera sätt, vi samsynkar bra och har tydligt fokus på vad vi ska göra. Något som också är viktigt är att vi kan påverka våra scheman. Vi har något som heter individuellt schema, lite slarvigt säger många ”önskeschema”. Då får vi vara med och lägga våra scheman utifrån vissa givna regler. Det är inte alltid man får exakt som man vill, vi är många som ska jämka och i slutänden ska verksamheten fungera. Men bara möjligheten av att kunna påverka ger mig en känsla av att jag som medarbetare är viktig, inte bara ett utbytbart ”huvud” på en rad. 

"Bara möjlighetenav att kunna påverka ger mig en känsla av att jag som medarbetare är viktig, inte bara ett utbytbart ”huvud” på en rad." 

Vad är det bästa med ”önskeschema”?

– Jag upplever att jag spar semesterdagar. Ett exempel är att om jag ska på en bokmässa ett visst datum så kan jag önska att jag ska vara ledig den dagen. Hade vi haft traditionellt schema hade jag behövt krångla med byte av dag eller tagit ut en semesterdag. Det är värdefullt för mig att kunna ha semesterdagar sparade, som en trygghet och buffert. Jag tycker att fler arbetsgivare borde jobba så här! 

Sussie höll en vernissage på sin arbetsplats och bilderna skapade många samtal. 

Tar du med dig din kreativitet på jobbet? 

– Det tror jag, men inte i den bemärkelsen att jag  ofta målar med de äldre. Mer att min fantasi och energi väcker något hos dem jag möter i min roll på jobbet. Äldre människor är vanliga människor med drömmar, hopp och längtan. Jag är bra på att locka fram nyfikenhet och få personer att känna att deras drömmar är viktiga.

"Jag är bra på att locka fram nyfikenhet och få personer att känna att deras drömmar är viktiga."

Har du visat dina verk för kollegor och dem som bor på Kristinagården? 

– Jag hade utställning på Kristinagården. En av målningarna jag visade upp illustrerade döden. Många tänker kanske att döden inte behöver lyftas på ett äldreboende. Men jag tror att vi måste ha den dörren på glänt, visa att vi inte är rädda för ämnet. Vi får inte skyla över när någon som fyller 98 år säger "kanske har jag firat min sista födelsedag". Det är ju sant, är man 98 år har man inte ”hela livet” framför sig.  Då behöver vi mötas i de samtalen och framför allt lyssna in. 

– Det blev många fina samtal och funderingar efter min utställning. Min bild är att döden är något många längtar efter. Ofta har personer som bor på ett äldreboende många som de saknar och fått begrava. Många har krämpor och vissa känner sig bara klara med att leva. Mitt vernissage öppnade dörren för livets alla frågor.   

👉🏼 Vill du se mer av Sussie kan du följa henne på Instagram

👉🏼 Här kan du läsa mer om böckerna Sussie givit ut tillsammans med Arvidson förlag

👉🏼 Söker du jobb och tycker det är viktigt hur schemat ser ut? Då ska du kolla in jobb med dessa symboler. Här hittar du alla lediga jobb!